mina känslor är för stora att hantera

jag och min chef pratade om förhållanden idag. om t.ex. otrohet osv. typ, att om ens partner är otrogen så drar man, fuck you liksom, för det finns alltid (oftast iaf) en anledning till att man är otrogen. du går inte runt och är lyckligast i hela världen med din kärlek och är otrogen? då har något i skallen hamnat fel, trådarna har trasslat ihop sig eller dylikt. dock ska jag, egentligen, inte uttala mig om förhållanden, då jag inte har någon erfarenhet över huvudtaget (forever alone brud ja), men jag rutinerad när det gäller att bli lämnad, minsann. har aldrig haft ett förhållande men, blivit lämnad och fått ont i hjärtat ett antal gånger. vilken jävla meritlista! i alla fall, det vi (the boss and i) pratade om, fick mig att tänka till lite. alla dessa personer, som har tagit beslutet att totalt skita i mig och behandla mig som skit, borde ju ha en anledning till det? liksom det har ju, faktiskt, hänt mer än en gång. då antar man att det är mig det är fel på? så måste det ju va? vad är det jag gör/säger/känner för att hela tiden bli lämnad?
 
har fått höra att jag aldrig visar vad jag känner, att jag inte har några känslor och att det då är frustrerande, men borde inte jag, som alla andra miljarder människor i den här världen, få bli älskad för den jag är? eller förtjänar inte jag det? efter väldigt (väldigtväldigt) många sömnlösa nätter har jag dock insett att jag visst visar känslor. men inte på det sättet jag vill, eller någon annan vill, utan på ett efterblivet sätt som gör att jag istället blir helt kall. som att jag fryser till is typ. jag har aldrig lärt mig hur man gör. eller jo, jag har lärt mig hur man gör, men jag vågar inte. hur patetiskt är inte det? jag vågar inte visa mina känslor? jag kan inte blotta mig så mycket för en människa. det går verkligen inte. man kan säga att det är som att jag visar mig naken för miljoner människor och inte gillar min kropp. jag känner hur alla ba granskar mig uppifrån och ner. inspekterar, kritiserar, analyserar. spekulerar om vad jag är för person. skrattar lite. tillbaka till stone face. 
 
det folk inte begriper, är att mina känslor är för många & för stora, för att kunna visa. jag har ingen kontroll över dom. jag känner allt. jag känner det lite för mycket och lite för starkt. mina känslor är för stora för att hantera. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0