▲

det tär på kraferna. man orkar inte mer. det är som att varenda jävla liten muskel i hela kroppen sakta men säkert bryts ner, försvinner. och snart kan man inte stå upp, för man är så brutalt svag. det enda man vill, är att bara lägga sig ner och dö, typ. försöka få bort de ångestfyllda känslorna och allt det där andra som jag inte ens kan beskriva i ord. kaos.