river upp gamla sår, bränner ut mig själv.

när man har rivit ner sitt liv för många gånger, slutar man att bygga upp fasaderna igen.
och utan att ha tänkt igenom nått så slänger man sig ut igen,
med insidan på utsidan och väntar tills någon skjuter en.

har aldrig tänkt igenom någonting innan jag har gjort det,
har aldrig bromsat när jag känt att saker gått för fort.
jag sätter alltid allt på spel men vad spelar det för roll
när inget har ett värde längre, lovar aldrig mer varje gång
men jag håller aldrig någonting, kommer aldrig lita på mig själv någonsin

för jag har svikit allt
hur har jag hamnat här?
jag har blivit allt jag hatar och hatar allt jag är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0